Dagen och mitt liv

 

Hej kära bloggläsare!

Jag har precis kommit hem från Stockholm från en helt fantastisk resa. Kan inte förstå vad som har hänt. Allting har gått så fort. Vänta bara så ska jag berätta:

Vi i klass 9 på Ölands Friskola har haft ett tema. Man kan säga ett politiktema nu inför valet. Vi har blivit uppdelade i olika grupper som representerar de olika partierna som sitter i riksdagen:

Moderaterna

Socialdemokraterna

Vänsterpartiet

Folkpartiet



Miljöpartiet

Centerpartiet

Kristdemokraterna

Detta tema gick ut på att vi skulle få resten av skolan (7:or och 8:or) att rösta på just vårt parti. Jag kom i miljöpartistgruppen tillsammans med fem andra. Vi fick hålla kampanjer och debattera.




Så i slutet på vårt tema. Så skulle alla partier ha sluttal som vi sedan skulle läsa upp för skolan. Jag skrev ett tal och jag tyckte att det blev så bra så jag prövade och skickade in det till Maria Wetterstrands sekreterare, Anders (hoppas det är ok att säga ditt namn…), bara lite på skoj, för att se vad de tyckte om talet. Detta gjorde jag på tisdag (den 14) kväll.

Gissa vad som hände. Jo, på torsdag förmiddag satt jag på en engelska-lektion på förmiddagen när min lärare kom in med en lapp i handen. Han sade att det var en miljöpartist som hade ringt och att jag skulle ringa upp honom när jag hade tid. Någon timme senare ringde jag upp honom. Jag satt i lärarumet.

Det är en kille som svarar i luren. Han säger att han heter Anders och är Maria Wetterstrand sekreterare. Han säger också att talet som jag skickade till dem var jättebra och att de vill bjuda in mig till slutdebatten, i SVT 1, i Stockholm på fredagen (17 september). Och att jag får ta med mig en förälder och att vi ska sitta i publiken under debatten. Och det bästa av allt, jag skulle få träffa Maria Wetterstrand efter debatten! Jag blev så chockad och glad att jag höll på att svimma. Det här är ju det jag drömt om och det jag verkligen brinner för. Jag berättade för nästan hela skolan och jag var så glad! Hem och packa, aftonbladet ringde, ville intervjua mig, pappa tog bilder till artikeln… Så mycket som hände på en gång!

Dagen efter (fredag) så skulle mamma och jag ta tåget till Stockholm som gick kl. 12. Jag ville förstås till skolan och hinna läsa upp mitt tal. Vi i skolan skulle också hålla en slutdebatt så jag fick läsa upp mitt tal där, för hela skola. Det gick jättebra och konstigt nog så var jag inte så nervös. Eller ska man säga att jag kanske var så nervös så att jag var lugn, men också så hade jag ju annat att vara nervös för, TV:n.

Efter att jag hade läst upp mitt tal så fick mamma och jag skynda oss till tågstationen. När vi väl kom på tåget så var det väll bara att ta det lugnt… Men så lugnt blev det inte… Mamma sms: ade till släkt och vänner. Och vi tog reda på vart vi ska bo under natten. Anders hjälpte oss med boendet, vilket var jättesnällt!

Jag var hungrig. Men kunde bara inte äta. Var ju så nervös och spänd inför kvällen! Tågresan gick bara bra. Det var lite förseningar men annars var det inte så farligt. Ett tågbyte var det också. Allt gick bra.

När mamma och jag kom till centralen, i Stockholm, så var vi nervösa och stressade. Vi sprang med bagaget över centralen, som var helt fullsmockad med människor. På vägen till hotellet så kom vi på att vi måste äta innan debatten så vi svängde in på en hamburgeresturang. Och jag måste säga att jag inte kunde få i mig så mycket där heller. Väl på hotellet så gjorde vi oss i ordning vi hade beställt taxi en kvart innan vi skulle vara vid TV huset. Det var kaos. Både mamma och jag var supernervösa men efter ett tag så försvann nervositeten för mig och övergick istället till någon slags ”peppkännsla”, jag kommer ihåg att jag tänkte ”jag ska ha kul” och ”det här går bra”. Så när vi hoppar in i taxin 45 minuter senare så säger jag bara ”pepp”.

Det var full kaos utanför Tv huset när vi kom. Det demonstrerades för fullt och det var borgarna som demonstrerade mot de rödgröna. Mamma och jag trodde att det menades ironiskt först men det var alltså sant. Vi hoppade ur taxin och gick mot ingången. Där var en liten röd matta utrullad. Det stod en hel del folk precis utanför och vi fick inte gå in direkt så vi ställde oss och väntade. Där vi ingången så mötte vi Anders, Marias sekreterare, han stod och delade ut inbjudningskorten. Mamma och jag får ett varsit rött kort. Helt plötsligt hör vi någon säga:


 ”Är det du som är Nora?”

”Ja. Hej!” Svarar jag och skakar hand.

”Jag har hört talas om dig!” Säger tjejen (som ser ut att vara miljöpartist). Hon vänder sig om till sina vänner och säger:

”Har ni hälsat på Nora? Nora är här.” Så fick jag hälsa på dem också. De var tydligen vänner till Maria Wetterstrand.

Jag måste säga att jag blev lite chockad där alltså… Att folk känner igen mig från en artikel på aftonbladets blogg.

Efter ett litet tag så kom en bil rullande mot den lilla röda mattan. Journalisterna som stod vid sidan av mattan började klicka på sina kameror. Ur bilen så kom Fredrik Reinfeldt. De som demonstrerade på gatan vrålade och skrek högt när Fredrik Reinfeldt gick in i Tv huset. Och han vinkade lite snabbt till dem.

Ett tag efter att ”Fredde” hade gått in så fick vi, publiken, också göra det. Hallen på Tv huset var ganska stor. Där fanns en massa Tv apparater på höger sida när man kom in och på vänster sida så fanns en ”BOLIBOMPA”- shop och ett litet café. Rakt fram så kom man till ett mörkt rum med en ”bolibompa tavla” med täckningar på (som jag absolut förstås inte kunde låta bli att fota) och så fanns där en soffa och över den, på väggen, en gigantisk SVT logga (som jag inte heller kunde låta bli att fota).

 

 

 

Efter ett litet tag så får vi gå in i den stora, kända SVT gången med högt tak, gången utanför studiorna. Där berättade dem lite om vad man fick göra och om vad man inte fick göra när man kom in i studion. Där fick vi också hänga av oss våra jackor.

 

 

 

Efter en stund så får vi äntligen komma in i studion. Vi med de röda inbjudningskorten fick komma in först och ta plats i publiken. Det kändes litet lyxigt. De låg små röda lappar på stolarna där vi med röda kort fick sitta så att det skulle bli lite utspritt bland ”hejaklacken” De som hade blåa kort fick naturligtvis sätta sig på stolarna med de blåa lapparna på. Jag och mamma fick sitta bredvid varandra och vi satt på höger sida av studion. Det satt ett par snälla miljöpartister bakom mamma och mig som erbjöd att få fota mig innan debatten började.

 

 

Det första jag lade märke till när jag hade satt mig på stolen var att talarstol framför mig hade en pall under sig. På skoj sade jag till mamma:

”Jag slår vad om att det är Maud Olofsson som ska stå på den!”

Och rätt hade jag. Först kom Mona Sahlin, Jan Björklund och Maud Olofsson ut. Vi applåderar. Maud sade:

”Nu kör vi!”

Alla skrattade åt henne.  Och Mona sade:

”Ja, och vem ska börja då? Vi kanske ska ta upp någon i publiken så att denne kan göra något kul…”

Alla skrattade. Vi som satt precis bredvid Mauds talarstol såg att Maud började med att skriva små lappar som hon sedan vek ihop och slängde omkring sig. Hon hade högklackat och stod på pall.

Sedan kom resten av partiledarna ut och alla applåderade.

Innan debatten började så släpper de in en massa journalister som tar bilder på partiledarna. Det var helt galet, det bara blixtrade hela tiden och jag kan säga att det tog ett tag att få ut alla ifrån studion igen. Det var helt galet!

Debatten började och allt var väldigt intressant. Det var ganska hett för det mesta och jag tyckte nog att klimatdelen i debatten var den mest intressanta. Eftersom jag är väldigt intresserad av miljö och klimat. Jag tyckte i stort sätt att det var Maria Wetterstrand som vann debatten. Hon kunde försvara sig så bra och var lika tuff som vanligt.

När debatten är slut så kommer journalisterna in i studion igen. Denna gång var de ännu fler. Vi fick sitta och vänta med en pressekreterare från miljöpartiet, Kristoffer, tror jag att han hette. Han berättade vilka personerna var som sprang omkring i studion. Vi väntade på att Maria skulle bli klar med medierna. Efter kanske lite mer än en halvtimme så hade resten av publiken skickats ut. Det var bara jag och mamma som var kvar av publiken.

Vi gick fram till Maria och väntade på att hon skulle bli klar med en intervju. Sedan kom hon fram till mig och vi hälsade på varandra. Hon tyckte att det var roligt att träffa mig och jag detsamma. Maria sade också att hon tyckte att mitt tal var så bra. Och det tackade, och tackar jag för.  Jag bad Maria att signera mitt tal och sedan att fotas med henne i hennes talarstol.  På en sekund hade vi alla fotografer och journalister över oss. Därför var det lite svårt att kolla in i min kamera som mamma fotade med… Men bilden får ni se här:

 

Flera bilder från studion får ni se här:

 

 

 

 

Vet inte vem du som står rakt fram är... Men jag tycker att det blev en bra bild i allafall... 

Efter två timmar på debatten var naturligtvis Maud Olofsson trött efter att ha stått i sina högklackade skor. Jag kunde inte låta bli att fota henne när hon slog sig ner i på en stol nära oss och utropade "Mina fötter!". Jag glömde förstås att jag hade blixt på kameran när jag tog bilden. Maud vände sig till mig och frågade:
"Vill du ta kort på mig?"
Då svarade jag:
"Nä, jag har redan tagit mina kort!"
Då såg Maud jättechockad ut. Jag visste inte varför då. Men nu förstår jag. Det var inte meningen att mena så Maud. Bara så att du vet det! Fasst visst så tycker jag att det var bra sagt av mig nu...

 

 

Ja, det hände mycket där i studion. Maria och sekreterarna och vi stod och pratade ett litet tag. Och plötsligt undrade de om jag och min mamma ville hänga med på efterfesten några kvarter där ifrån. Jag som kände att jag absolut inte fick missa den här chansen tackar naturligtvis ”Ja!” på den frågan. De sade att det skulle vara mest sossar där, för det låg nämligen i sossarnas hus. Och att Mona Sahlin och Lars Ohly också skulle komma. Mamma och jag fick ta en taxi dit. Maria och de andra fick lov att åka med säkerhetsvakterna.  Det var en kille från SVT som visade mig och mamma ut.

När vi kom ut ur SVT pågick fortfarande de där stora demonstrationerna och nu var det ännu värre. Det stod poliser och polisbilar överallt. Fullt kaos utanför Tv huset kunde man säga. En polis sade åt oss att inte gå ut den vanliga vägen och mamma och jag fick krypa under avspärrningen. Det var väldigt svårt att få tag i en taxi först. Men efter ett tag så gick kom en tom taxi.

Det var väldigt trångt på efterfesten.  Tänk dig ett ganska litet rum fullproppat med människor, jag kan tänka mig att det var runt 100-150 människor i det där rummet och dessutom så fanns det bord i rummet. Vi träffade Maria direkt i dörröppningen och en av sekreterarna visade oss till klädhängarna. Där var det inte lika fullt med folk. När vi hände av oss så kom Lars Ohly ut från toan och sade ”Hej!”.

Jag och mamma var jättetörstiga, vi hade ju suttit i debatten i två timmar. Så vi gick in i köket. Det var ett ganska stort kök som var avdelat på mitten. Och när mamma och jag stod där och drack vatten så kom plötsligt Mona och Lasse in i köket och på en sekund så fylldes köket med en massa folk och man blev intryckt i ett hörn. Mona och Lasse skulle ha varmkorv med bröd. Fick ju aldrig chansen att hälsa på Mona. Hon hade fullt upp hela tiden och det var folk runt omkring henne hela tiden också. Fast jag stod nästan mindre än en meter ifrån henne där i köket. Jag hör Maria Wetterstrand säga:

”Jag gömmer mig här borta i köket för det är ju inte mig de vill fota.” Eller något sådant…

Jag och mamma står kvar ett tag och jag fick en del roliga bilder:

 

 

Efter ett tag så ”gömde” vi oss med Maria också. Vi stod ungefär en halvtimme och pratade med varandra, jag, Maria, hennes sekreterare och min mamma. Pratar om början på hennes karriär, hon blev tydligen medlem i grön ungdom när hon var 14 år också, som jag. Hon lärde känna sin ena sekreterare där också (jag vet inte om han är en sekreterare, men jag skriver det…?). Efter en 20 minuter så hörde vi att Mona lämnade efterfesten. De skulle ju trots allt till Göteborg nästa dag. Vi fortsatte att prata. Efter ett tag så kom Lars Ohly in i köket. Han skulle också åka från festen. Då sa en av sekreterare:

”Har du hälsat på Lasse, Nora?”


”Nä. Hej!” Så fick jag skaka hand och hälsa på Lasse.

Jag sade till honom att han storasyster hade pratat med honom. Han sa att han kom ihåg henne.

Sedan gick han.

Efter ett tag så gick Maria också. Innan hon gick så blev vi bjudna till att komma till ”Grön Dag” i kungsträdgården som var nästa dag och det tackade vi också ”ja” till.


Vet inte vad du hette som står till höger om mig...(förlåt)

Efter det så åkte mamma och jag hem till hotellet igen. Trötta, lyckliga och chockade efter dagen. Jag kunde inte smälta allt som jag hade fått vara med om efter dagen så jag sade bara ”Vad coolt!” typ hela tiden.

Nästa dag så vaknade mamma och jag tidigt. Vi skulle till ”Grön Dag” i kungsan kl. 11 för lyssna på Maria, Lasse och Monas tal. Så vi skyndade oss iväg dit också.



Hennes sekreterare, Anders också. Han stod i publiken. Jag och mamma satte oss för att lyssna på talet. Och det var väldigt intressant. Efter Marias tal kom Lars Ohlys tal och efter hans tal so kom Monas tal. Alla var mycket intressanta. Peter Eriksson var det som var ”program” ledare.


Maria Wetterstrands tal.


Lars Ohlys tal.

Mona Shalins tal.








Även där var det en massa journalister. Efter talen så skulle ju de rödgröna åka till Göteborg med tåg och jag ville säga ”Hej då” till Maria först så vi väntade på dem bakom scenen. Det var ju mycket media så det var litet svårt att komma fram. Men plötsligt kom Lars Ohly upp bakom mig han sade:

”Hej! Kul att du är här idag också! Vill du ha mina blommor?” Så räcker han mig sina blommor.

Jag svarade:

”Hej! Nämen tack! Kul att se dig här också!” Eller något sådant…

Sedan går han iväg. Efter ett litet tag kommer Maria fram till mig också. Av henne fick jag en signerad bok med texten i: ”Tack för att du kom hit och förgyllde min valkampanj!” Oj, vad jag blev glad! Och jag kunde inte låta bli att säga:

”Jag fick blommor av Lasse!”

”Vad snälla han är!” Svarade hon.

Sedan säger vi ”Hej då” och vi önskar varandra lycka till.

Efter att Maria hade gått så kommer aftonbladet med en kamera och intervjuar mig i direktsändning… Skulle gärna vilja få tag i den videon! Hittar den ingenstans!

Och där tar också min resa slut. Eller inte slut. Jag kommer att jobba aktivt i ”Grön Ungdom” i Kalmar och jag ser fram emot att få träffa dem alla igen. Jag kommer alltid att kämpa för miljön och aldrig att ge upp med det. Det lovar jag!

Fortsätter även att hålla kontakten med Anders och Maria. Och ifall de vill ha med mig på något mer så kommer jag bara!

Stort tack och stor kram till alla som gjorde denna resa möjlig! Och stort tack och stor kram till Maria, Anders och de alla de andra! Jag önskar er stort lycka till i framtiden! Även fast vi inte vann valet, men vi får ju inte ge upp! Eller hur? Det är bara att peppa, peppa till nästa val och fortsätta att kämpa! Ni alla har gjort ett mycket bra arbete inför detta val! Och ett mycket bra jobb!
Tack även till skolan, utan detta tema så skulle jag ju aldrig ha kommit hit! (Tror jag)

Tack för allt detta!!! STOR kram till alla!

 

Kram Nora Eklöv!

P.S: Det som är det roliga är att samma vecka som jag var med där i Stockholm så var jag med i kamratposten också, av granskning av de politiska partiernas hemsidor. Och miljöpartiet fick faktiskt den bästa kritiken. För de andra partierna hade så svår text på deras hemsidor så man fattar ju ingenting, jag menar det är ju jättesvårt för unga att läsa.
Så man ser ju hur viktigt det är. Jag menar... Jag är ju miljöpartist nu. Kanske p.g.a att man kan läsa åsikterna på deras hemsida...? Men också så tycker jag att åsikterna är väldigt bra också.
Det som var roligt med detta var att jag fick vara med i radion om detta i direktsändningen, ja, jag var med i radion på torsdag bara några timmar före jag fick reda på att jag skulle till Stockholm och träffa Maria och allt detta. Kuligt!